What's next?
Men vad tycker ni folks. Ska man passa på att resa och göra saker nu?
Go' kväll
Kort och tråkigt inlägg
Gott nytt år på er alla!
Gott nytt år på er alla och hoppas 2009 blir lika bra som 2008!
Ni är bäst!
Hyvää huomenta!
Nu får ni gärna ge ut en liten hemlighet!
JUST DET. Från och med idag så ska jag försöka blogga minst en gång per dag, bra va? :D
Här är jag och syrran i somras på Liseberg. Egentligen ska jag inte ha med henne, för jag småhatar henne o min lillebror just nu, men vad gör man? Puss påre
Den förbättrade Jennifer är äntligen tillbaka!
Jag har då bott här snart i tre veckor faktiskt! På torsdag är det tre veckor sen och guuuud vad tiden har gått fort. Jag känner verkligen att jag har förändrats som person på dom senaste veckorna, och inte till det dåliga då utan till det bra. Till den glada jennifer jag var förut. Vet inte hur jag kan tacka alla människor som stöttat mig. Utan alla ER hade jag nog gått och varit deppig i flera veckor, men med er hjälp kan jag inget annat än att blicka framåt i livet. Allting kan bara bli bättre! Ja nu till saken lite, jag vill byta bloggnamn! Kan ju inte heta såhär som jag gör nu, men vet inte riktigt vad jag ska heta. Namnförslag någon?
Nyårsklänningar
Hej. Är så sugen på nyårsafton så passade på att kolla in vad de olika nätsajterna hade att erbjuda. På asos hade dom fått in superfierce klänningar, som dom här fyra här uppe. Fanns såklart många fler snygga! (Och ja, insåg efter att inlägget var klart att jag är en sucker för volanger. Snyggt ju!)
Dom här två skönheterna är från självaste forever 21
Och till sist dom här två som är från net a porter. Den ena är DKNY och den andra dolce gabbana.
Fucking Luleå
Vill åka hem till jul och nyår också, men no money liksom. Får skuldkänslor över att folk ska betala för mina resor och allt. Jag vill kunna betala själv, men lätt när det inte finns några jobb alls. Tycks som om alla får sparken nu. Nej, det är inte lätt. En sak som verkligen inte är lätt för mig är kärleken. Att vara kär är så jävla svårt. Inte det med att vara kär i någon, utan alla konsekvenser och alla uppoffringar. Hur mycket orkar man offra för kärleken?
.
HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
Ingen vettig rubrik
Apråpo jobbet på glitter, så fick jag inte tjänsten. Tyckte intervjun gick superbra, men antagligen hittade dom någon bättre anpassad för tjänsten och mer erfaren. Puhu, hade så gärna velat ha tjänsten. Får leta vidare. Ska på två arbetsintervjuer i veckan, inga drömjobb men definitivt någonting jag måste chansa på. Just nu är det liksom allt eller inget, får ta vilket jobb som helst. Är så JÄVLA TRÖTT på att inte göra någonting. Har tex inte fått lön på typ 2-3 månader. Ska nog ringa soc och kolla om det finns möjlighet till något slags bidrag. Känner mig som dom där (förlåt nu, men jag är inte rasistisk)invandrarna och svenskarna som inte gör någonting och får bidrag för det. Som tex min mammas kusin (nämner inga namn), hon påstår sig vara psykiskt sjuk och slipper jobba. Helvete heller att hon är sjuk. Hon är bara en av många sm är jävligt lata. Det blir jag så arg för. Jag, som verkligen vill jobba och skickar iväg ansökningar varje dag får inget bidrag alls. Och invandrarna som inte jobbar och får bidrag, LÄR ER SVENSKA!!!!!!!!! Ursch nu var jag elak, men ibland blir man så bitter på alla människor som lever på social bidrag och verkligen kan jobba. Ja, samtidigt så vet jag ju själv att det är svårt att få jobb, men som sagt. Det är många som är lata och inte vill jobba. Dom borde straffas!
Anledningen till det här inlägget var faktiskt att jag tänkte åka på kryssning typ i januari-februari. Har fan inte gjort nåt riktigt kul på riktigt riktigt länge nu när man bor här. Och jag fyller år i januari och tänkte ha det som någt födelsedagsfirande. Alla som vill får följa med på kryssningen. Sen blir vi jäättemånga och alla bara festar och har skoj och glömmer alla problem som vi har. Ingen ångest - bara en massa festande. Vad tycks?
Nej nu förfaaan..
- DÖ JOHANS FANS, DÖÖÖÖÖ!
En utmaning
Ja, det här är då den första bilden. Måste bara säga att han till höger har greppat posen ;) Haha. Den här bilden är tagen på silja line, år vet jag inte. Kanske två-tre år sen? Måste ju säga att det var några år sen, för så ser jag veeeerkligen inte ut nu, URSCH! (haha) Nämen han til höger heter Reijo och hans fru och han följde med på kryssningen, såsom min kompis mamma. Från första ögonblicket jag såg Reijo förstod jag att han var en riiiktig man. Han bjöd upp till dans och sa åt två killar som ville dansa med oss att lämna oss ifred. Go reijo! Nämen, kommer aldrig glömma den kryssningen. Den var lite craaazy om jag får säga det själv, men lyckad som alla andra händelser! Det roliga är att, när jag jobbade PÅ coop i rotan så handlade reijo och hans fru hos mig ibland och dom kände inte igen mig. Tråkigt tråkigt. Eller så kände dom igen mig men skämdes? Ja, det är ett mysterium, det här med mig och reijo.
Som andra bild valde jag den här. För oss som vet om allting med oss och ja, dom, så vet ni säkert varför jag valde den här bilden. Jag saknar oss. I högstadiet var vi liksom kåtbockarna bruse och sket bokstavligt i vad andra sa om oss. Vi var stört bäst och vackrast ändå. Synd att det inte alltid kan vara så, men även fast det händer en massa saker och folk blir ovänner, varför kan det inte bli som förr efter allt som hänt? Jag tycker att det gåår! En vän sa till mig för några dagar sen när vi pratade, att det inte gick. Det går inte att få tillbaka den tiden, men vet du vad H? Det går. Bara man vill det! Visst, det kanske kan bli svårt, men allt gammalt. Alla gamla minnen som finns där. Jag lovar, det är värt det.
Ja, det här var ju en utmaning. Alla som läser min blogg ska då antingen välja ut två bilder som man själv vill visa, eller så gör ni hur det egentligen ska vara. Gå in på mina bilder och välj ut den sjätte och trettonde bilden och skriiiiiv. Och om ni inte vill inta utmaningen, skit i det då. Ingen tvingar er. Puss
Update: The rasmus
Finne, som jag är, har jag alltid tyckt om The Rasmus och igår upptäckte jag att de släppt en ny skiva i år. Jag laddade hem den och kan bara inte sluta lyssna på den. Det bästa med bandet är att de alltid låter nästan likadant och efter så många år har deras sound inte förändrats ett dugg nästan. The rasmus, låt erat sound ALDRIG förändras! (guuud vad jag känner mig töntig, MEN JAG SKÄMS ICKET!)
Första dagen avklarad!
Nu är stunden snart kommen
Äntligen fredag, kan jag se några ha skrivit på facebook. Fredag, den dagen jag nästan hatar mest när jag bor här i Göteborg. För många är fredag en dag då man slutar jobbet, åker hem och äter nåt gott, fixar sig, tar en drink och går iväg på krogen. Tyvärr är inte den dagen jag brukar uppleva. Det händer väl kanske en på miljonen, så ni förstår hur ofta det sker. Min fredag brukar bestå av att titta på film, köpa någonting gott och bara ta det lugnt. Jo det kan vara skönt, men eftersom det händer varje dag att jag tittar på film, så vill jag göra någonting annat på en fredag. Det enda bästa med fredagar är att E slutar tidigt, så vi hinner umgås lite mer. Idag ska hans jobb ha personalfest så det tyder på en ensam fredagkväll med jag och datorn. Som tur är har E lyckats roffa med sig hem två vinflaskor från förra helgen så ett glas vin vore trevligt. Jag har lust att bara gå och dusha, sminka mig och fixa mig. Öppna en flaska vin och känna mig levande en gång. Kanske ta en runda på stan. Sätta mig på en pub, lyssna på musik och vara lite social och ja varför inte.
Det som jag räds åt mest idag är att jag faktiskt ska börja jobba på måndag. Jag har ju längtat och väntat i en månad nu på att börja jobba. Och nu när "stunden äntligen är kommen" så blir jag rädd och nervös inför hur jag kommer klara det. Nu kommer jag faktiskt göra någonting annat jag inte har gjort. Jag har lite telefonfobi också. Vågar aldrig ringa "viktiga samtal" eller ens boka en tid hos tandläkaren. Jag får helt enkelt samla mitt mod och försöka. Om man inte försöker så får man ingenting veta.
Underbara Stockholm,
I tisdags kom jag hem från Stockholm. Det var så otroligt underbart. När jag strosar hemma och inte gör någonting känns det verkligen hemskt, men om jag är i stockholm och inte gör någonting känns det underbart. Konstigt va? Men det är det att, jag behöver inte göra upp en massa planer och göra en massa saker i Stockholm. Det får flyta på som det är och om det händer någonting är det bara ett plus. Som tex att sitta och spela guitar hero och äta naturgodis. Det är inget speciellt, men det är så underbart i sig. Eller att tex bara sitta i en bil och dösnacka om allt möjligt. Det är såna saker som gör mig överlycklig. Inte att jag har köpt en massa kläder eller att jag åkt på en resa utomlands. Inget sådant överträffar dessa små händelser. Jag har börjat lära mig mer om livet och vad som är viktigt för mig. Egentligen behöver man inget av det materiella. Eller jo, dator är ju väldigt viktigt, men allt det andra är inte lika viktigt någon mer. Det enda jag behöver är kärlek. Kärlek från sin familj och sina vänner. Det är det jag lever på.
Och förlåt till många personer jag inte träffade under mitt besök. Jag har haft det väldigt tufft och inte berättat för många hur det egentligen ligger till. Orkade inte helt enkelt. Men ni är också guldvärda ska ni veta <3
..
Skärpning!
Om en och en halv vecka är det klart vem som blir president i USA. Själv hoppas jag som FAN på att obama vinner. Jag hatar Mccain lika mycket som jag hatar Bush! Om han den där vita gubben vinner, så vet jag inte vad jag gör. En sak vet jag iallafall och det är att USA suger. USA är det mäktigaste landet i världen, men lever fortfarande på 1900-talet. Skärpning där med!
Nu när jag är här i väsby förstår jag verkligen hur mycket jag vill flytta tillbaka. När alla dessa underbara folks bor här och stöttar vill jag inte åka tillbaka. Samtidigt älskar jag Emil men ska kärleken till min ta över all min kärlek till min familj och mina vänner? Ett beslut måste tas
Tankar och funderingar
Jag har också börjat tänka på mig själv mycket mer nu. Jag trivs inte i Göteborg alls och skulle mer än gärna vilja flytta tillbaka till Stockholm där alla vänner finns och min familj finns. Jag vill ju självklart bo kvar med Emil, men om jag inte trivs så mår jag inte bra heller. Känner att jag fortfarande inte hunnit göra allting jag vill göra. Jag vill leva mer, för snart är man rutten och gammal och då vill jag inte känna att jag inte levt mitt liv till fullo. Sen så har andra kompisar börjat prata om att flytta hemifrån, så det blir bara ännu mera spännande om man skulle bo i samma stad. Jag skulle kunna flytta tillsammans med någon, för att fastän man flyttar tillsammans med någon, så känns det ändå som ens eget. Sitt rum får man ju ha det som man vill, och vardagsrummet och köket är ju oftast två rum som man ändå vill ha det på ett likadant sätt. Inredning och sånt är ju någonting alla tycker är roligt idag. Jag skulle vilja ha samma design och möbler som min familj har i sitt vardagsrum. Ni ska bara veta hur snyggt det är. Tur att man har en mamma som har en väldigt bra smak!
Jag har förresten fått ett erbjudande om en lägenhet på sandavägen i Upplans Väsby. Kanske ska kolla in?