Händelserik vecka
Kom tänka på det härom dagen också att jag kommer få sova ensam. Jag sover förvisso oftast ensam, men med en lägenhet fullt av andra människor. Säger bara en sak: NI som vill crascha min bostad sen, GO FOR IT!
I onsdags då (från att gå från lärare och något seriöst till något mindre seriöst och mer party) var jag ute med E och A och A's jobbarkompisar. Det var väldigt roligt, faktiskt! Väldigt mycket dansande och svettande. Torsdagen blev då till att slappa väldigt mycket. Helgen spenderades på T's landställe ute i Norberg som ligger typ..1-2 (??rätta mig Teresa) utanför Fagersta (eller avesta?). Helgen går bara att beskrivas med ett ord..MYSILICIOUS. Det var mys på hög nivå och väldigt mycket mys. IGEN. Fredagen festade vi och drack och pratade. Lördagen spenderades någonstans utanför Hedermora i det såkallade Långhytten på T's morbrors torp (landställe där med). Vi fick sällskap av T's släktingar och två väldigt snälla och sköna dalapojkar som kallade oss för ompa-ompa-tjejer. Ompa-ompa-tjejer, som vi aldrig hört talas om, är tydligen någonting väldigt normalt att säga till tjejer som är finländare. Därifrån kom vi väl hem vid halv 12, såg på L word och bokstavligt däckade i sängen. Söndagen spenderades med att komma hem, klia på myggbetten och försöka få tag på mina tankar, som svamlat uppe bland molnen ett tag.
Långt, konstigt, tråkigt, knasigt men roligt inlägg. Puss på er.
:)
Min lilla Signe!
Rubbebubbehubbe
Kan ni tänka er att juni är förbi? Det är nu faktiskt en månad sen H tog studenten och tiden har bara rusat iväg. Jag hann vara 11 dagar i finland också, vilket gick fortare än vad jag faktiskt trodde. Efter Finland har det varit mycket slappande, kompisgängande och nervöst väntande på besked. Jag vet inte vad som har hänt med mig dom senaste veckorna, men på något sätt känns det annorlunda. Jag vill så mycket. Ändå känns det som att vissa beslut som är lite lättare känns som det absolut rätta för mig just nu. Jag vet att i och med att jag troligtvis kommer få studera i ett x-antal år och inte leva på det sättet jag har tänkt mig, visar sig vara det rätta för mig. Pluggandet för mig har alltid varit en del av livet som har varit ångestfullt och deprimerande. Jag har väldigt svårt för att kunna koncentrera mig när just allt runt omkring mig bara dånar och flyger. Allting är bara en enda stor röra egentligen, även fast det nog inte är det. Det är bara jag som ska göra allting så komplicerat hela tiden. Skriver mer sen när jag fått ordning på mina tankar.