Rubbebubbehubbe
Kan ni tänka er att juni är förbi? Det är nu faktiskt en månad sen H tog studenten och tiden har bara rusat iväg. Jag hann vara 11 dagar i finland också, vilket gick fortare än vad jag faktiskt trodde. Efter Finland har det varit mycket slappande, kompisgängande och nervöst väntande på besked. Jag vet inte vad som har hänt med mig dom senaste veckorna, men på något sätt känns det annorlunda. Jag vill så mycket. Ändå känns det som att vissa beslut som är lite lättare känns som det absolut rätta för mig just nu. Jag vet att i och med att jag troligtvis kommer få studera i ett x-antal år och inte leva på det sättet jag har tänkt mig, visar sig vara det rätta för mig. Pluggandet för mig har alltid varit en del av livet som har varit ångestfullt och deprimerande. Jag har väldigt svårt för att kunna koncentrera mig när just allt runt omkring mig bara dånar och flyger. Allting är bara en enda stor röra egentligen, även fast det nog inte är det. Det är bara jag som ska göra allting så komplicerat hela tiden. Skriver mer sen när jag fått ordning på mina tankar.
