jenniferandthegang

Hej kära läsare. Nu har jag inte skrivit ett inlägg igen på snart en vecka och jag vet att jag inte är så duktig på att skriva inlägg såsom jag lovar, men se det på den ljusa sidan. Då har ni mer att längta efter tills det kommer en dag då jag  tar tiden och skriver! Jag har hamnat lite i den här sidan på mitt liv, då jag tänker på vad jag ska göra nu? Jag har bott i Göteborg och testat på livet där, som inte funkade men vad ska jag göra för resa nu då? Många tankar har vimlat runt i mitt huvud och tankarna har gått fram och tillbaka. Jag vill verkligen plugga, men när jag väl börjat plugga så finns det ingen återvändo. Och pluggandet kommer inte ta ett år bara, utan 3-4 år av mitt liv. När dom åren har svischat förbi är det väl dags att börja tänka mer på karriären och familjelivet. En sak jag velat göra länge är att jobba som au-pair i ett annat land. Usa har länge stått på listan som det utvalda landet, men nu känner jag för att åka till ett varmt land och upptäcka lite ny kultur. Just nu står spanien eller italien som mina favoriter eftersom jag inte bara får åka till ett varmt land och upptäcka en ny kultur utan jag kan ju plugga lite språk medan jag är där. Och om jag ska göra någonting, så måste jag göra det snarast. What to do liksom? Har ingenting som håller mig kvar förutom familjen och vännerna, men därför är det också en stor tvist på att jag åker någonstans i Europa där det ändå är relativt billigt för mina vänner och familjemedlemmar att komma och besöka mig. Jag ska kolla vidare på det där, och återkomma!
Men vad tycker ni folks. Ska man passa på att resa och göra saker nu?

Godnatt folks. Det här kanske är första gången jag bloggar såhär sent tror jag, men vadå spelar det för roll. Har egentligen inget vettigt att skriva. Kände bara för att dela med er lite av mina tankar och funderingar kring småsaker. Jag har verkligen blivit en sån människa som är uppe på nätterna och sover på dagarna. Eller jag sover inte på dagarna, jag sover någon timme på natten så går jag upp vid 9-10 tiden och så är det fullt ös hela dagen. Idag kände jag ändå för att stanna hemma på kvällen och ligga i sängen framför tvn och koppla av. Det var länge sen jag gjorde något sådant. Att vara "ensam" och bara ta det lugnt. Egentligen känner jag hur det bubblar i hela kroppen och hur munnen bara vill släppa ut alla tankar. Jag pratar väääldigt mycket om ditten och datten, men ikväll har jag inte sagt många ord. Fick väl ett samtal där jag fick fram några ord iallafall men just nu känns det skönt att bara kunna skriva och låta munnen vila. Så som min kropp behöver vila så behöver munnen också vila. Jag tror min mun är väldigt glad just nu. 

Hej folks! Hoppas ni hade ett trevligt nyårsfirande igår. För min egen del så var det väldigt roligt och vilt. Ibland blev det kanske för vilt, men hey, är inte det vad nyåret står för? Egentligen så kan man kalla nyåret för den stora d-dagen, eftersom det är just på nyåret du får leva ut dina vildaste drömmar. Varje nyår som jag varit med mina kompisar har det alltid hänt saker som man aldrig trodde skulle hända. Eller trodde hända, saker som man kanske nog inte gör vanligtvis. På nyåret kan man göra vad som helst, prata om det efteråt och that's it. Minnen som man behåller i sitt hjärta hela livet.

Hejsan! Jo imorgon är det ett helt nytt år och OJ vad tiden har gått fort! Jag tänker inte som alla andra skriva värsta årskrönikan om vad som hänt exakt, för det orkar jag inte med. Men en sak är säker, och det är att jag alltid kommer minnas året 2008. Det här året har varit väldigt händelserik för mig på många sätt. För det första så fyllde jag 18 i januari efter många månaders längtan. Sen tog jag studenten efter mååånga åårs längtan och det var verkligen världens bästa dag. Direkt efter studenten flyttade jag hemifrån till Göteborg med mitt ex. Det är verkligen en erfarenhet i sig, även fast det slutade illa. Eller illa och illa, vi separerade så det är väl rätt illa kan jag tycka. Tur att jag har en mina bästa vänner och min familj att tacka för! Men en sak är säker, att hela flytten, separationen och studenten har gjort att jag börjat tänka mer på vad jag vill göra och vem jag vill vara. Jag vet inte om jag har mognat under min resa det här året, för den barnsliga jennifer har jag alltid varit och kommer alltid att vara, men jag känner att jag har börjat hitta mig själv, börjat inse vem jag är och vilken identitet jag har. Ibland  när man ska prata om sig själv kan det bli lite sådära, amen jag är väl en trevlig rolig tjej, men nu känner jag att jag verkligen vet vem jag är. Ursch, att jag skulle behöva genomgå en flytt och sen flytt hem + separation för att jag skulle känna mig hel igen, men det gör jag.

Gott nytt år på er alla och hoppas 2009 blir lika bra som 2008!



Ni är bäst!

..Som vi säger på finska! Igår skrev jag ett inlägg om hur bra jag mår, men allting vred o vände sig och på kvällen kom jag igång med mina adhd-attacker som jag brukade ha förut när jag bodde hemma ibland. Har endast haft en sån attack förut och det var då den dagen då jag och emil separerade. Alltså, det är så konstigt. Jag brukar för det mesta vara en glad tjej, men visst har jag mina deppiga dagar. Men dom här deppiga dagarna är ingenting jämfört med mina adhd-attacker. På dom attackerna spelar det ingen roll hur min omgivning är för att jag blir bara så jääävla fööörbannaaaaaaaad. Jag tror aldrig att någon av mina kompisar eller typ.. någon förutom min familj och e som har sett mig så förbannad EVER. Det är tur ibland att man får hålla vissa saker hemliga, men nu läckte jag ut en hemlighet, jo jag brukar få adhd-attacker. Men vad är då adhd-attacker? Jo för mig är det raseriattacker då jag typ skriiker, böölar och ja, bara blir så jääävla jäävla arg arg ARG!

Nu får ni gärna ge ut en liten hemlighet!

JUST DET. Från och med idag så ska jag försöka blogga minst en gång per dag, bra va? :D



Här är jag och syrran i somras på Liseberg. Egentligen ska jag inte ha med henne, för jag småhatar henne o min lillebror just nu, men vad gör man? Puss påre

Hallå där. Nu var det säkert tre veckor sen sist men mycket har hänt! Som många vet om så har jag och emil separerat, men som tur är så är vi fortfarande vänner. Jag har flyttat hem till mitt kära Upplands väsby igen och bor hemma. Det är trångt men det får funka för nu. Många anledningar till varför jag inte skrivit är för att bloggen heter just "wannabeboteborg" och jag är liksom inte göteborgare längre vilket jag aldrig varit eller känt mig som en. Jag är 08 in i blodet och kommer förbli det, även om jag flyttar till USA eller luleå eller vart jag nu flyttar eller inte flyttar. Haha, nu blev det lite knepigt, men ja ni alla förstår nog säkert vad jag menar.

Jag har då bott här snart i tre veckor faktiskt! På torsdag är det tre veckor sen och guuuud vad tiden har gått fort. Jag känner verkligen att jag har förändrats som person på dom senaste veckorna, och inte till det dåliga då utan till det bra. Till den glada jennifer jag var förut. Vet inte hur jag kan tacka alla människor som stöttat mig. Utan alla ER hade jag nog gått och varit deppig i flera veckor, men med er hjälp kan jag inget annat än att blicka framåt i livet. Allting kan bara bli bättre! Ja nu till saken lite, jag vill byta bloggnamn! Kan ju inte heta såhär som jag gör nu, men vet inte riktigt vad jag ska heta. Namnförslag någon?

Hej. Är så sugen på nyårsafton så passade på att kolla in vad de olika nätsajterna hade att erbjuda. På asos hade dom fått in superfierce klänningar, som dom här fyra här uppe. Fanns såklart många fler snygga! (Och ja, insåg efter att inlägget var klart att jag är en sucker för volanger. Snyggt ju!)



Dom här två skönheterna är från självaste forever 21




Och till sist dom här två som är från net a porter. Den ena är DKNY och den andra dolce gabbana.

Hej alla. Ja nu har jag inte uppdaterat på en vecka och till min förvåning har inte mycket hänt på den senaste veckan heller. Har provat på ett jobb som var väldigt tufft och som jag inte vill göra igen. Jag har gråtit och funderat på vad jag verkligen vill i livet. Det är så svårt att veta vad man vill göra i hela sitt liv. Det finns inga jobb just nu. Allting är verkligen piss! Vill börja plugga, men vad ska man plugga? Finns ju så många olika alternativ. Det bästa är ju inte heller när man väl hittar någonting som låter intressant ska utbildningen ligga i Luleå? Vem fan vill bo i fucking Luleå? Inte jag iallafall.

Vill åka hem till jul och nyår också, men no money liksom. Får skuldkänslor över att folk ska betala för mina resor och allt. Jag vill kunna betala själv, men lätt när det inte finns några jobb alls. Tycks som om alla får sparken nu. Nej, det är inte lätt. En sak som verkligen inte är lätt för mig är kärleken. Att vara kär är så jävla svårt. Inte det med att vara kär i någon, utan alla konsekvenser och alla uppoffringar. Hur mycket orkar man offra för kärleken?

"Jag brukar ha tur. Jag vann till exempel en stor gris på Skara sommarland förrföörra sommaren"

HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

Hej folks. Just nu sitter jag och tittar på Oprah och sex and the city-kvinnorna medverkar i showen. Det var faktsikt ett tag sen jag såg filmen, men nu när jag sitter och ser på programmet inser jag att MÅSTE se filmen idag. Jag får såna där cravings som alla modebloggerskor får. CRAVINGS!! (hHAHAaha)

Apråpo jobbet på glitter, så fick jag inte tjänsten. Tyckte intervjun gick superbra, men antagligen hittade dom någon bättre anpassad för tjänsten och mer erfaren. Puhu, hade så gärna velat ha tjänsten. Får leta vidare. Ska på två arbetsintervjuer i veckan, inga drömjobb men definitivt någonting jag måste chansa på. Just nu är det liksom allt eller inget, får ta vilket jobb som helst. Är så JÄVLA TRÖTT på att inte göra någonting. Har tex inte fått lön på typ 2-3 månader. Ska nog ringa soc och kolla om det finns möjlighet till något slags bidrag. Känner mig som dom där (förlåt nu, men jag är inte rasistisk)invandrarna och svenskarna som inte gör någonting och får bidrag för det. Som tex min mammas kusin (nämner inga namn), hon påstår sig vara psykiskt sjuk och slipper jobba. Helvete heller att hon är sjuk. Hon är bara en av många sm är jävligt lata. Det blir jag så arg för. Jag, som verkligen vill jobba och skickar iväg ansökningar varje dag får inget bidrag alls. Och invandrarna som inte jobbar och får bidrag, LÄR ER SVENSKA!!!!!!!!! Ursch nu var jag elak, men ibland blir man så bitter på alla människor som lever på social bidrag och verkligen kan jobba. Ja, samtidigt så vet jag ju själv att det är svårt att få jobb, men som sagt. Det är många som är lata och inte vill jobba. Dom borde straffas!

Anledningen till det här inlägget var faktiskt att jag tänkte åka på kryssning typ i januari-februari. Har fan inte gjort nåt riktigt kul på riktigt riktigt länge nu  när man bor här. Och jag fyller år i januari och tänkte ha det som någt födelsedagsfirande. Alla som vill får följa med på kryssningen. Sen blir vi jäättemånga och alla bara festar och har skoj och glömmer alla problem som vi har. Ingen ångest - bara en massa festande. Vad tycks?

..är jag så jäävla arg. Som många vet är jag vääärsta idolfreaket tro mig. Och en sak jag hatar är folk som inte kan sjunga, men som är kvar i programmet som tex JOHAN PALM. Han kan iiiinte sjuuunga, det låter bara surt och förskräckligt men tack vare att han har så mååånga fjortis-fans så har han lyckats hålla sig kvar. Idag lyckades han hålla sig kvar och tjejen med rösten åker ut. Anna åker ut och Johan stannar. Hur orättvist är inte det här? Det tyder på att du inte behöver sjunga bra för att få vara med idol. Bara du har den rätta "imagen", som tydligen Johan har. Om det inte vore för alla fjortisar och emo-fans han har skulle han vara nobody!!!! Oh är så jävla arg för jag kom precis på att johan kan likagärna gå till final tack vare hans FANS

- DÖ JOHANS FANS, DÖÖÖÖÖ!

Hej folks. What's uuuup? Näe men jag mår bra iallafall. Väntar spänt på att få höra någonting från Glitter. Hoppas hoppas! Just det, blev utmanad av Teresa att ta den sjätte och trettonde bilden från "Mina bilder" och skriva om dom. Jag sitter förnärvarande på Emils dator, så jag tar bara  någon bild och berättar lite.



Ja, det här är då den första bilden. Måste bara säga att han till höger har greppat posen ;) Haha. Den här bilden är tagen på silja line, år vet jag inte. Kanske två-tre år sen? Måste ju säga att det var några år sen, för så ser jag veeeerkligen inte ut nu, URSCH! (haha) Nämen han til höger heter Reijo och hans fru och han följde med på kryssningen, såsom min kompis mamma. Från första ögonblicket jag såg Reijo förstod jag att han var en riiiktig man. Han bjöd upp till dans och sa åt två killar som ville dansa med oss att lämna oss ifred. Go reijo! Nämen, kommer aldrig glömma den kryssningen. Den var lite craaazy om jag får säga det själv, men lyckad som alla andra händelser! Det roliga är att, när jag jobbade PÅ coop i rotan så handlade reijo och hans fru hos mig ibland och dom kände inte igen mig. Tråkigt tråkigt. Eller så kände dom igen mig men skämdes? Ja, det är ett mysterium, det här med mig och reijo.



Som andra bild valde jag den här. För oss som vet om allting med oss och ja, dom, så vet ni säkert varför jag valde den här bilden. Jag saknar oss. I högstadiet var vi liksom kåtbockarna bruse och sket bokstavligt i vad andra sa om oss. Vi var stört bäst och vackrast ändå. Synd att det inte alltid kan vara så, men även fast det händer en massa saker och folk blir ovänner, varför kan det inte bli som förr efter allt som hänt? Jag tycker att det gåår! En vän sa till mig för några dagar sen när vi pratade, att det inte gick. Det går inte att få tillbaka den tiden, men vet du vad H? Det går. Bara man vill det! Visst, det kanske kan bli svårt, men allt gammalt. Alla gamla minnen som finns där. Jag lovar, det är värt det.


Ja, det här var ju en utmaning. Alla som läser min blogg ska då antingen välja ut två bilder som man själv vill visa, eller så gör ni hur det egentligen ska vara. Gå in på mina bilder och välj ut den sjätte och trettonde bilden och skriiiiiv. Och om ni inte vill inta utmaningen, skit i det då. Ingen tvingar er. Puss

Hej Folks. Ni som undrar om jag lever, här har ni nu beviset! Jag har inte haft lust att skriva, eftersom jag skämts, tror jag. Jag sa upp mig på jobbet, eftersom det inte funkade för mig. Lönesystemet fuckade och jag hade ingen ork på grund av det. Jag får helt enkelt ta nya tag. Var på arbetsintervju på Glitter igår, så jag hoooppas! Men jag får inte hoppas för mycket heller, vill inte bli sådär jättebesviken.

Finne, som jag är, har jag alltid tyckt om The Rasmus och igår upptäckte jag att de släppt en ny skiva i år. Jag laddade hem den och kan bara inte sluta lyssna på den. Det bästa med bandet är att de alltid låter nästan likadant och efter så många år har deras sound inte förändrats ett dugg nästan. The rasmus, låt erat sound ALDRIG förändras! (guuud vad jag känner mig töntig, MEN JAG SKÄMS ICKET!)

Hej folks. Jag har grymt ont i huvudet och känner mig lite förvirrad, men det funkar. Idag var första dagen på jobbet som för det mesta handlade om utbildning. Efter allting man skrivit och läst och hört idag känns det bra men som sagt så har det gett mig huvudvärk och förvirring. Känns som om man måste kunna så mycket och ska redan börja ringa samtal till kunder imorgon. Im lost! Måste läsa på mig en massa, men orkar inte. Får ta tag i det  och läsa, och imorgon på bussen så finns det ju också tid. Wish me luck!

Hej folks! Nu sitter jag inne i min lägenhet i Göteborg. Egentligen vill jag skriva blogginlägg om allt möjligt, om sl, om min mobil som är stendöd, om busskorten i Göteborg och ja, listan är lång. Varför skriver jag inte om dessa? Jo för att det bara är gnäll, tjat och GNÄLL. Jag är trött på att gnälla, även fast jag har mycket att gnälla över. Jag har verkligen tyckt synd om mig för länge nu. Det är faktiskt dags för en förändring.

I tisdags kom jag hem från Stockholm. Det var så otroligt underbart. När jag strosar hemma och inte gör någonting känns det verkligen hemskt, men om jag är i stockholm och inte gör någonting känns det underbart. Konstigt va? Men det är det att, jag behöver inte göra upp en massa planer och göra en massa saker i Stockholm. Det får flyta på som det är och om det händer någonting är det bara ett plus. Som tex att sitta och spela guitar hero och äta naturgodis. Det är inget speciellt, men det är så underbart i sig. Eller att tex bara sitta i en bil och dösnacka om allt möjligt. Det är såna saker som gör mig överlycklig. Inte att jag har köpt en massa kläder eller att jag åkt på en resa utomlands. Inget sådant överträffar dessa små händelser. Jag har börjat lära mig mer om livet och vad som är viktigt för mig. Egentligen behöver man inget av det materiella. Eller jo, dator är ju väldigt viktigt, men allt det andra är inte lika viktigt någon mer. Det enda jag behöver är kärlek. Kärlek från sin familj och sina vänner. Det är det jag lever på.

Och förlåt till många personer jag inte träffade under mitt besök. Jag har haft det väldigt tufft och inte berättat för många hur det egentligen ligger till. Orkade inte helt enkelt. Men ni är också guldvärda ska ni veta <3

Wey nu har jag kommit hem från min mormor. Eller inte just nu, men imorse runt 9-tiden och OM jag var trött. Gick upp kvart i 7, åt frukost och åkte till Märsta. Därifrån tog jag tåget så var jag i hemma inom 25 minuter. Smidigt va? En sak jag upptäckte var dom skyhöga tågpriserna. Jag ville inte använda remsan och vet inte hur man gör med sms-biljett, så mormor hade gett mig pengar för att betala resan. Gissa hur mycket det skulle kosta att åka i ynka 9 minuter till Upplands Väsby? FUCKING 60 KR. Hur sjukt dyrt är inte det? En kupong kostar 20 kr, och det är 3 kuponger till väsby. Förut kostade en resa 10 kr för människor under 20 år, och då fick man åka till Södertälje om man ville. Blir så less ibland på vilket system vi har i Sverige. Politikerna vill att vi ska åka mer kollektivt istället för att ta bilen, men ändå ska det vara så dyrt att åka tåg. Skärpning!

Om en och en halv vecka är det klart vem som blir president i USA. Själv hoppas jag som FAN på att obama vinner. Jag hatar Mccain lika mycket som jag hatar Bush! Om han den där vita gubben vinner, så vet jag inte vad jag gör. En sak vet jag iallafall och det är att USA suger. USA är det mäktigaste landet i världen, men lever fortfarande på 1900-talet. Skärpning där med!

Nu när jag är här i väsby förstår jag verkligen hur mycket jag vill flytta tillbaka. När alla dessa underbara folks bor här och stöttar vill jag inte åka tillbaka. Samtidigt älskar jag Emil men ska kärleken till min ta över all min kärlek till min familj och mina vänner? Ett beslut måste tas

Jag läste precis ett inlägg Teresa hade skrivit. Igår kom teresa hem till mig och vi tittade på gamla videoband från barndomen. Det roliga är att jag kommer ihåg så mycket från när jag var liten. Jag var verkligen med på alla småstjärnorna i skolan och allting som hände i skolan. Det är så roligt att se också hur liten man egentligen var, för jag iallafall kände mig mycket mer större än vad jag var. Det är ändå 7-10 år sen, men jag kommer ihåg allting som om det var igår.

Jag har också börjat tänka på mig själv mycket mer nu. Jag trivs inte i Göteborg alls och skulle mer än gärna vilja flytta tillbaka till Stockholm där alla vänner finns och min familj finns. Jag vill ju självklart bo kvar med Emil, men om jag inte trivs så mår jag inte bra heller. Känner att jag fortfarande inte hunnit göra allting jag vill göra. Jag vill leva mer, för snart är man rutten och gammal och då vill jag inte känna att jag inte levt mitt liv till fullo. Sen så har andra kompisar börjat prata om att flytta hemifrån, så det blir bara ännu mera spännande om man skulle bo i samma stad. Jag skulle kunna flytta tillsammans med någon, för att fastän man flyttar tillsammans med någon, så känns det ändå som ens eget. Sitt rum får man ju ha det som man vill, och vardagsrummet och köket är ju oftast två rum som man ändå vill ha det på ett likadant sätt. Inredning och sånt är ju någonting alla tycker är roligt idag. Jag skulle vilja ha samma design och möbler som min familj har i sitt vardagsrum. Ni ska bara veta hur snyggt det är. Tur att man har en mamma som har en väldigt bra smak!
Jag har förresten fått ett erbjudande om en lägenhet på sandavägen i Upplans Väsby. Kanske ska kolla in?

Hejsan gott folk. Just nu sitter jag och pimplar lite vin. Ikväll fick flickorna med mig på att åka till någon krog i stan och sjunga karaoke. Jag har väl inte mått så bra de här dagarna, men nu känns det jättebra. Känns som om jag bara vill skita i honom och gå vidare, för jag klarar mig mycket bättre utan honom. Jag är bara så orolig över att vara ensam igen, och att jag inte kan få någon bättre än honom. Varför tänker jag så egentligen? Det är han som inte kan få någon bättre än mig. Nä nu är det dans och vin som gäller. Nu kör vi!